Grinfia!

Vi har världens snällaste och gosigaste bebis på alla sätt och vis, MEN igår så var det som om lilla fröken Westin hade intagits av en ond tandfe...

Vi skulle till Erik och Mel på middag vid 19 och jag hade under dagen märkt att det var en mycket mammig liten donna vi hade här hemma. Väl i bilen var det som att sätta på en siren... hon grinade, skrek, grinade, skrek, osv... And it never ended!

Vi kom upp till Mel och det bara fortsatte, konstant i två timmar skrek hon. Vi insåg fort att det var munnen som spökade, men ändå, vad gör man?!?!?

Vi begav oss hemåt vid 21 och kände oss som världens sämsta vänner, Mel hade gjort super god mat, men allt vårt fokus var på den lilla grinmaskinen vi hade med oss.

Jag var livrädd att natten skulle fortsätta i samma stil så vi gick och la oss på en gång då vi kom hem. Ellen sov till halv två och sen var det dags igen, då skulle lilla fröken äta, sparkas och prata om vartannat. Halv fyra somnade jag om igen... en halv tuff natt.

Dagen har ändå börjat okej, med undantag för en superspya som innebar dusch för lilla fröken och mamma, samt hela skötbädden... Prova inte att INTE rapa en bebbe innan ni lägger dem, det kan bara sluta i en sak...

Nu sover älsklingen lite och sen ska vi ta och bege oss till chefen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0