Det är kallt, jag är förkyld och det känns länge tills fjällen...
De senaste nätterna har det inte varit mycket sömn på. Frans har velat äta mest hela tiden och in i mellan har han kräkts. Han är en riktig liten kräkis våran sötnos!
Jag skulle egentligen ha varit hos tandläkaren imorse, men är rejält förkyld så det var bara att lämna återbud. Idag och imorgon är lugna dagar, Ellen är på dagis och vi har inga riktiga planer för kvällarna. Känns ganska skönt att kunna sova igen lite på dagarna, men jag har insett att jag är en människa som behöver aktiviteter och samtal med medmänniskor på dagarna. Tror jag helt enkelt får ta tag i det när jag är frisk och kanske besöka Öppna förskolan?
På fredag ska vi gratta stora Ella som blir hela 2 år! Det känns helt galet vad fort tiden går, kommer nog gå fort till Ellen också blir 2 år. Ska bli jättekul att träffa hela familjen Johansson/Granström, var så länge sen vi sågs! Efter kalaset åker Fredric och eventuellt Ellen ner till Övik för tävling på lördag i Söderhamn.
Kommer nog bli en ganska långsam helg för mig, men fick ett glatt sms av Stina att hon kanske tar bussen upp å det vore verkligen kul :)!
Torr förlossning
Så här blev min andra förlossning eftersom lille Frans blev utan fostervatten. Den torra förlossningen inleddes med ballongöppning och härligt värkstimulerande dropp, avslutades i ilfart och sen obeskrivlig smärta då moderkakan inte ville kika ut. Belöningen efter slitet kompenserar allt och vi fick en underbar liten Frans!
Onsdag den 12/1 2011:
Jag arbetade fortfarande halvtid som fastighetsingenjör och skulle på morgonen till min barnmorska för en rutinundersökning. Hjärtljuden var fina, mina värden var bra, men SF-måttet hade inte ökat på tre veckor. Barnmorskan gav ett nervöst intryck och undrade om jag känt fosterrörelser som vanligt. Dagen innan hade jag sagt till Fredric att jag känt bebisen mycket mindre de sista veckorna och meddelade nu även min BM detta. Hon ringde förlossningen och vi fick besked om att åka dit omgående...
Det blev med andra ord inte att åka på jobbet utan vi for upp till sjukhuset. Väl på sjukhuset blev jag kopplade på en CTG och fick sitta i en timme och 40 minuter (!) innan barnmorskan kopplade lös mig. Hjärtljuden såg fina ut, men läkaren ville göra ett ultraljud för att kolla mängden fostervatten.
Nere på förlossningen såg läkaren att det var lite vatten, men kunde inte se flödet till moderkakan på ett önskvärt sätt. Blev då en tur till specialistmödravården och där konstaterade de att det var ett fint flöde till moderkakan, men att det var väldigt lite fostervatten och att bebisen var liten för sin ålder (vecka 37+1) med en uppskattad vikt på 2300-2400 gram. Specialistmödravården trodde inte vi skulle få åka hem och vi begav oss tillbaka till förlossningen.
Läkaren på förlossningen frågade om jag känt någon vattenavgång och det hade jag inte. De tog till trots av detta ett prov för att kontrollera om det var tidig vattenavgång, men fick inget utslag på testet. Läkaren tog sedan beslut om att vi skulle åka hem och komma tillbaka på fredagen för att göra testerna igen, men vi skulle höra av oss om vi kände ytterligare minskade fosterrörelser.
Torsdag 13/1 2011:
Jag var hemma hela dagen och vilade, tog en lång sovmorgon efter en orolig natt... När Fredric kom hem från jobbet hade jag fortfarande inte känt några fosterrörelser, men han lyckades reta fram lite rörelser genom att trycka på magen.
Jag var lite orolig under kvällen och hade sovit som en kratta natten innan eftersom man efter uppmaningen från läkaren ville vara observant på alla rörelser i magen. Fredric ringde in till förlossningen och de sa att vi var välkommen in på ett nytt CTG om vi ville, men sa att det inte borde vara någon fara eftersom allt sett så bra ut dagen innan. Vi bestämde oss därför för att invänta morgondagen...
Fredag 14/1 2011:
Vi hade en tid kl 10 och min pappa hade kommit upp för att passa Ellen. Vi for in till förlossningen och fick (som vanligt!) vänta en stund innan vi kopplades på CTG:n.
Allt såg även denna gång fint ut, men dagens läkare ville ändå kolla flöde och vattenmängd eftersom fosterrörelserna minskat ytterligare. En ny tur upp på specialistmödravården och fostervattnet hade minskat ytterligare.
Läkaren beslutade då att vi skulle komma in på en ny undersökning på kvällen och sen att vi skulle sättas igång på lördag morgon kl 8.
Kvällens CTG var även det fint och vi åkte hem, spelade lite kort med mamma och pappa och sen sov jag, för första gången på ett par dagar, riktigt gott.
Lördag 15/1 2011:
Dagen D var här!
Vi kom in på förlossningen till kl 8. Dagen inleddes med en CTG undersökning, som även denna gång såg bra ut. Eftersom det var så lite vatten ville dem inte sätta tablett för att mjukna livmodertappen och jag skulle därför öppnas med hjälp av en ballong.
Vid kl 10 sattes ballongen in. Det var inte världens mest bekväma åtgärd eftersom jag hade livmodertappen långt bak... Men det var inte heller det värsta jag varit med om, så man ska inte klaga allt för mycket :)!
Efter att ballongen satts in så skulle den dras i en gång i halvtimmen fram till dess att den kom ut. Vi såg skidor, spelade kort, gick runt i sjukhuset, såg House och spelade schack och till sist ploppade den ut när den nya BM kommit på vid kl 14.30. Då blev det en ny tur vid CTG:n.
Jag hade börjat få lite småvärkar, men som vid Ellens förlossning kunde inget registreras på CTG:n. Det värkstimulerande droppet kopplades på och jag började känna allt mer efter att eftermiddagen led.
Kl 19 var jag öppen 5 cm, sen gick det fort! Fick sterila kvaddlar som smärtlindring och hade sedan tidigare lustgas. Tyvärr tror jag att jag denna gång bad om kvaddlarna för sent och det kändes som om de inte fungerade så bra som med Ellen. Ville ganska direkt efter detta ha epidural och BM skulle beställa detta av narkosen som precis lämnat avdelningen. Jag var vid detta tillfälle öppen 7 cm.
Jag tycker att jag normalt är en ganska smärttålig person, men den smärta som följde den närmaste timmen var helt galen. Vid halv nio frågade jag efter epiduralen igen, men då var jag öppen 9 cm, så den hanns ej med.
Helt plötsligt gick det inte att andas lugnt mer, det bara tryckte på och jag hör Fredric ropa, nu kommer bebisen! Så kl 20.41 kom Frans ut och BM hann inte ens ta på sig handskarna. Det blev inga krystvärkar denna gång (eller möjligen en) och tur var kanske det eftersom Frans hade navelsträngen två varv runt halsen.
Efteråt kom Frans upp bröstet och jag skulle krysta ut moderkakan. Den ville dock inte kika ut till trots av tabletter, akupressur och diverse tryck. Läkaren kikade in och berättade för mig att det fanns två metoder att välja på:
- Att hon gick in i livmodern och försökte dra ut den (max ett försök) och jag andades lustgas för glatta livet.
– Att vi tog det på operation.
Jag som ville komma tillbaka till träning så snart som möjligt var livrädd för ordet operation, så det var bara att prova alternativ nummer ett.
Läkaren gjorde ett försök men fick ej ut den, men sa att det kändes som att hon fått ett grepp om den. Det krävdes fyra försök för att få ut den och det var en av de mest hemska känslor jag någonsin haft, smärta på hög nivå!
När moderkakan var ute fick vi veta att det enda fostervatten som funnits kvar var det som fanns i Frans hår. Så även om igångsättningen betydde en jobbigare förlossning är jag glad att beslutet togs!
Vi fick lite fika och Frans vägdes och mättes, 2710 gram och 47 cm lång, med andra ord större än vad som var förväntat utifrån ultraljudet.
Söndag 16/1 2011:
Vi kom upp på nya, fina BB vid två på natten. Jag hade förlorat en del blod och var lite halvborta, men inte i närheten så vinglig som jag var efter Ellens födelse.
Vi meddelade att vi ville åka hem under söndagen och fick sen sova. Under natten togs kanylen i min hand bort och jag fick lite smärtstillande. När vi vaknade på morgonen fick vi besked om att läkarronden var kring kl 10 och att om allt såg bra ut då fick vi åka hem.
Läkarundersökningen såg bara bra ut, Frans var så fin så! Så vi fick åka hem och fick en tid på BB Hemvård veckan efter. Jag hade ganska dåliga järnvärden och fick besked om att ta kontakt med hälsocentralen för kontroll efter en vecka.
Pappa kom och hämtade oss kring kl 12 och sen fick vi en mysig eftermiddag hemma med familjen från Graninge. Dem hjälpte oss att plocka fram alla kläder, vaggan och lagade en underbar middag.
Bilduppdatering...
... här kommer lite bilder som visar vad vi hållit på med hela sommaren (eftersom vi helt tydligt inte suttit vid datorn och bloggat).
Före - köket:
Efter- köket (ny vit tapet + lite inredning):
Före - fondtapet köket:
Efter - fondtapet kök (ny tapet och ny skänk):
Före - hall:
Efter - hall (nymålat & lite inredning & mycket mindre kablar!):
Före - fondtapet hall:
Efter - fondtapet hall (ny tapet):
Före - gästrum 1:
Efter - gästrum 1:
Före - gästrum 2:
Efter - gästrum 2:
Före - vardagsrum sett från hall uppe:
Efter - vardagsrum (nymålat):
Före - vardagsrum hög vägg:
Efter - vardagsrum hög vägg (nymålat + väggmålning):
Efter - vardagsrum (egenbyggd hylla):
Före - sovrum:
Efter - sovrum:
Före - Ellens sovrum:
Efter - Ellens sovrum:
Före - entré:
Efter - entré:
Uppdatering om livet på Skogsbergsvägen 6.
När vi kom hem till Umeå så blev det uteprojekt för hela slanten. Vi har nu kapat upp allt virke efter takbytet och jag fyllde på med lite mer virke eftersom jag (och Fredde) bestämde mig för att riva staketet. Staketet kunde ha varit jätte fint, men eftersom det var planhyvlat släppte färgen och vi hade ingen lust att måla varje år... Så nu nästa vår kommer det bli en häck, tips på snygga häckar mottages tacksamt.
Helgens projekt består av att måla om hallen, tak och väggar, samt har vi beställt tapet till hallens fondvägg. Blev en randig tapet ur samma kollektion som tapeten som jag tidigare postade, men eftersom vi ska ha en vägg som verkligen är vit så blev det en tapet med lite klarare färger.
I övrigt så växer Propellern som bara den och Fredde har fått fina jobbframgångar! Ellen kan nu krypa (hasa) efter leksaker, reser sig gärna mot saker och står stadigt om man håller henne i handen. Fredric fick nyligen besked om att han fått en tillsvidareanställning i Umeå kommun och fick i torsdags besked om att han blir kvar på Hagaskolan och ska jobba med mattespec.
Nu framöver blir det mycket dans, först sommardansskolan i Östersund på tisdag, sen kurs i Övik på onsdag, sommardansskola i Övik torsdag-fredag och KM på lördag :)!
SM avslutat för i år...
Fredric och Sara tog en 25:e plats i buggen, Tobbe & Camilla kom på 19:e plats och övriga vuxna åkte i första rundan. Glädjande i bugg var att våra SM-debutanter Jens och Freddan med tjejer kom på en 20:e plats på USM, grymt bra jobbat!
Detta års SM var katastrof dåligt ur dansarsynpunkt. Det var varmt, trångt och man hade inte en chans att se övriga dansare eftersom man som dansare inte hade rätt att sitta, stå eller existera någonstans, dåligt!!!
SM på ingång!
Idag har jag och Fredde hållt på med veden hela dagen, vi hade ambitionen att komma 50 plankor, men nådde nog det dubbla, men har fortfarande cirka 70 plankor kvar att kapa. Men det är bra för vedförrådet, det fylls på inför både sommar och vinter.
Gårdagskvällen var den mysigaste på länge, vitt vin och räkor och sen somna i soffan. Känns som standard när det gäller mina avslutningar... Ellen sov heeeela långa natten i sin egen säng och Fredric hämtade henne när väckarn ringde (av misstag).
Nu blir det lite kvällsfika och imorgon kl 8 beger vi oss mot Övik för vidare färd mot Täby och årets SM.
Regn i luften...
Jag handkapade en hel del av bär- och ströläkten igår och resultatet av detta var en spik i tån och blåsor på händerna, hejja vilken praktiker man är... Sen när Fredde kom hem åkte vi och handlade, lagade lite middag och sen var det att gå ut till virkeshögen igen :)!
Fredde körde motorsågen och då minskade högen betydligt fortare plus att de grövre brädorna också fick sig en törn. Resultatet blev iallafall bra, vi fick in en liten del av högen i vedförrådet och hade planerat att fortsätta idag... men som sagt, luften är tyngd av regn och då kanske det får bli lite innemys när Fredde kommer hem.
Jag sa till Fredde att det vore skönt att få in veden innan vi far på SM på torsdag, men till detta fick jag bara ett rått skratt, så jag gissar att han tyckte att jag hade lite väl höga förväntningar på vår kapacitet.
Ellen sover just nu oerhört skönt i vagnen på baksidan, känns helt underbart att kunna ha henne sovandes utomhus utan att vara ute med henne. Fördelar, fördelar och återigen fördelar med att bo i hus :)!
Nu ska jag gå och ta tag i tvätten och sortera lite papper som bara dykt upp på gästsängen när jag varit borta.
Äntligen hemma!
Vi var relativt nyinflyttade vid förra blogginlägget, förlåt att jag inte uppdaterat på länge, och nu har jag hunnit vara borta från hemmet i drygt 3 veckor...
Fick ett samtal från takentreprenören den 14/4 och fick besked om att de skulle dra igång med byte av rotet veckan efter. Detta innebar att jag och Ellen skulle fly fältet.
Första helgen spenderades i Övik och bestod av träning, träning och åter träning för Tobias J, kanon helg! På söndagen fick jag lifta med Henrik och Anna till mor och far i Graninge. Den inledande veckan där kan ha varit något av de segaste jag upplevt i mitt liv... Alla jobbade eller var i skolan och det var aktiviteter de flesta kvällarna, så det var bara att gilla läget och ha lite tråkigt.
På fredag kväll begav jag och Stina oss mot Sundsvall för vidare färd ner till Stockholm. Tillsammans med alla underbara vänner spenderade vi en helg i Stockholm och såg på "The last Bounce", grym show! På lördagkväll åt vi en god middag och jag drack mitt första glas vin sen jag blev gravid. Snacka om att Ellen la vrångsidan till och stackars Fredric som lovat att ta hand om henne på natten fick vaka, promenera och mata med burkmat mest hela natten. På morgonen konstaterade vi via Livsmedelsverket att det var ok att ta 1-2 glas vin och fortsätta amma, men det var ju som sagt lite sent påkommet. På söndagen strosade vi runt i Stockholm och letade efter den mest onödiga grejen under 50kr till vår gemensamma tävling. Sara vann och fick i första pris alla onödiga saker, bl.a. en dromedar i plast, ett finger, otändbara cigaretter, en krok och ett par pytte glasögon.
Veckan efter spenderades även den i Graninge, men nu blev det iallafall lite mer action eftersom pappa jobbade hemifrån och Petter kom hem efter ett par dagar, samt att jag och Ellen besökte mormor och morfar i Härnösand. Valborg skulle enligt plan spenderas i Östersund hos Henrik och Anna, men fredagen var kanske den värsta ever! Vaknade av att Fredric sökte mig för att meddela att det regnade in... tydligen läkte det i skarven mellan den omlagda takdelen och den oomlagda. Efter Ellen hade ätit skulle jag rapa henne och hon spydde, vilket gjorde att jag reflexmässigt (som vanligt) flyttade ut henne lite, men till skillnad från annars så tryckte Ellen ifrån och jag tappade henne i golvet... Jag tror aldrig jag blivit så rädd i hela mitt liv. Det blev ilfart in till sjukhuset och Ellen spydde och spydde på mig. Väl på sjukhuset konstaterade dem att det inte var någon större fara, men att hon hade en lätt hjärnskakning. Vi fick vara kvar på intensiven på observation och under dagen blev hon slöare och fick en temp, så det blev för oss att stanna över natten. Så helgen spenderades i Graninge istället för Östersund och på söndagen följde vi med Fredric till Övik.
Förra veckan spenderades i Övik och mestadels på Camillas frisörsalonger för att hon skulle få träna på den fina festläggning som hon skulle göra på sin gesäll. Tränade även lite bugg och dubbelbugg. På fredagen återvände vi tillbaka till Graninge, Fredric skulle fälla träd. På lördag åkte jag, Stina, mamma, Olle och Ellen till Sundsvall för att delta i Camillas gesäll. Jag skulle göra min läggning innan lunch och var därför där halv tio. Klockan fyra fick jag gå därifrån, schemat var helt knas och det var kaos mest hela tiden. Men Camilla var duktig och gjorde oss alla superfina. Så numera kan Camilla stoltsera med att ha tagit gesällen, grattis grattis! Måste bara få tillägga att vi alla tyckte Camilla var bäst där :)!
Igår slipades det möbler och Fredric arbetade i skogen. På hemvägen hade vi en släpvagn med bord till vardagsrummet, skrivbord och stol, våningssäng m.m. Matsalsbordet blev helt underbart fint, ska ta en bild ikväll när vi justerat in lampan över det. Ska även ta lite bilder på hur pannrummet blev så fort vi ställt iordning det.
Idag blir det till att såga ved, gosa med Ellen, handla och bara njuta av att vara hemma i sitt eget hem!
Tack mamma, pappa, Monica och Anders för att jag Ellen fått våldgästa er under dessa veckor!
Bilduppdatering...
...text kommer senare!
Fredric och Stina på väg till Phuket.
Utsikten över Kamala.
Ellen hos skräddaren!
Fredric snorklar på Kai Island.
Maya Bay.
23 timmar till hus...
Vi har varit i paradiset... jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar landet Thailand, men ska försöka mig på det:
* Vädret - 35-40 grader varmt, strålande sol, hög luftfuktighet och ett hav som knappt svalkade.
* Människorna - serviceinriktade, trevliga, glada, barnkära och avslappande.
* Naturen - gyllene och vita stränder, mäktiga berg, djungel och slingrande vägar.
* Maten - smakrik, vällagad och himmelskt god!
* Sällskapet - familjen, vad mer behöver man säga :)?
* Upplevelserna - Kamala, Patong, Phuket town, Phi Phi Island, heaven!
* Shoppingen - galen!
Bilder kommer så fort vi kommit till huset... har alla sladdar nerpackade.
Vår älskade lilla prinsessa har charmat varenda kotte och mamma och pappa fick förlika sig med att hon skulle gosas med, bäras och pussas på (även av folk vi inte kände!). Ellen fick en tand på vägen ner på flyget och en på vägen hem, trots detta var hon en liten solstråle och vi är lycklig över att ha världens snällaste lilla tjej. Tyvärr är hon nu super förkyld och har en riktigt elak hosta, så mamma och pappa tog med henne till farbror doktorn igår för att kolla att det inte var någon läskig bakterie från Thailand som hängt med hem.
Imorgon smäller det för flytt! Vi längtar, längtar och längtar! Och igår fick vi ett helt underbart besked, världens bästa vänner blir våra grannar enligt Graningemått mätt (1.5km). Vi blev så glad!!!
Nu vill lilla sjukligen få lite uppmärksamhet, mer bilder från resan och huset kommer efter helgen...
Grinfia!
Vi skulle till Erik och Mel på middag vid 19 och jag hade under dagen märkt att det var en mycket mammig liten donna vi hade här hemma. Väl i bilen var det som att sätta på en siren... hon grinade, skrek, grinade, skrek, osv... And it never ended!
Vi kom upp till Mel och det bara fortsatte, konstant i två timmar skrek hon. Vi insåg fort att det var munnen som spökade, men ändå, vad gör man?!?!?
Vi begav oss hemåt vid 21 och kände oss som världens sämsta vänner, Mel hade gjort super god mat, men allt vårt fokus var på den lilla grinmaskinen vi hade med oss.
Jag var livrädd att natten skulle fortsätta i samma stil så vi gick och la oss på en gång då vi kom hem. Ellen sov till halv två och sen var det dags igen, då skulle lilla fröken äta, sparkas och prata om vartannat. Halv fyra somnade jag om igen... en halv tuff natt.
Dagen har ändå börjat okej, med undantag för en superspya som innebar dusch för lilla fröken och mamma, samt hela skötbädden... Prova inte att INTE rapa en bebbe innan ni lägger dem, det kan bara sluta i en sak...
Nu sover älsklingen lite och sen ska vi ta och bege oss till chefen...
Snart åker vi!
Igår gjorde vi de sista förberedelserna; vaccinerade Ellen, hämtade de växlade pengarna, köpte två fula börsar att ha med på resan, slog in mammas 50-års present, osv.
Ellen var helt grym på vaccinationen, hon grinade till ungefär en sekund och grimaserade, men inget mer. Snacka om att vi har fått världens snällast goskit!
Fredde var mycket piggare igår från magsjukan så han tapetserade om två bubbliga våder i vardagsrummet. Vi köpte även tapet till köket, en kanonsnygg lila tapet. NU är vi redo att flytta!
Kvällen avslutade vi med att kika på sista filmen i Millenium trilogin. Som vanligt somnade jag så jag fick se den imorse, måste säga att den var riktigt bra, men lite hoppig.
Ikväll blir det middag hos Mel och Erik, sen ska vi röja undan här hemma och sen... SEN ÅKER VI!
Panik!
Det känns förjäkligt om vi ska vara sjuka nu när vi ska åka, jag känner mig rånervös! Ellen verkar än så länge piggelin, men jag är livrädd att hon och jag snart blir sjuk också. Tror dock jag ska hänga på Camilla med inställningen att "jag BLIR inte sjuk!".
Helgen som har varit har varit nog fysiskt ansträngande ändå, vi har tränat 14 timmar. Och då snackar vi 14 timmar effektivt! Underbart givande tycker jag det har varit och vår nya tränare verkar kanon bra! Vi har en hel del fräcka saker till finalen 2011 och uttagningen börjar landa.
Nu ska jag försöka göra något produktivt för att fördriva tiden tills Fredde blir frisk.
Tisdag.
Idag tänkte jag sy de nya gardinerna till vardagsrummet, hoppas det blir bra. Ikväll blir det middag hos E och A, ska bli kul att se hur dem har det :)!
Trist helg..
Känner att jag skulle uppskatta lite mer sällskap på dagarna, blir långa dagar när man inte har så mycket umgänge under dagen...
Fick precis rapport om att Fredric & Julia kommit 3:a och Tobbe & Camilla likaså.
Nu ska jag sätta mig och sticka på mina strumpor!
